Varför är det alltid så lätt att börja tänka tillbaka på saker och ting när man sitter i sin ensamhet? det är nog därför människor är så sällskapssjuka, de vill ha någon/något som distraherar än från att tänka dom tankarna man gör.Det är så lätt att tänka tillbaka och tänka "fan det var bättre förr" men för en lång tid sedan så satt man och tänka samma sak som man gör nu. Varför tänker folk inte bara på framtiden, det förflutna är det förflutna går inte att ändra eller uppleva igen så varför bara inte gå vidare? För att vi vet inte hur man gör, det förflutna är tryggt då visste man hur man skulle göra, fast ändå inte för det kommer man alltid på senare. Det förflutna är tryggt för vi kommer ihåg känslorna, hatet och reaktionerna. Om samma sak skulle hända igen så vet vi hur man skulle kunna göra för att förbättra eller försämra.

människan är ju flokdjur det vet ju alla. dom flesta människorna har alltid någon som man kan kalla "bästa vän" någon som förstår än och man kan öppna upp sig helt utan att skämmas. Men det stämmer ju inte heller. Det finns inte en enda människa som kan öppna upp sig helt för en människa. alltid är det något man inte vågar visa eller berätta. Men ändå så säger man att man kan säga allt till sin bästa vän. Och när man hittar den vännen så kämpar man för att hålla fast i den. Det känner ju nästan hela dig och det är ju en bra bit på vägen men inte längre än så. Men det känns ju i alla fall tryggt att ha någon som känner halva dig.

Människan vill alltid ha folk runt omkring sig, det är ju ingen som vill sitta hemma själv. och varför inte det? nej för då börjar man tänka på saker som man egentligen inte vill veta av, ni vet dom där känslorna man så länge har gömt undan och försökt kväva? det är dom som kommer fram så därför ringar man någon för att bli distraherad. Du vill inte längre tänka utan bara vara. Men har ingen stannat upp och tänkt " en av dom största anledningarna till att jag måste hålla mig sysselsatt är pga annars börjar jag bli mig själv och har mina tankar som jag inte vill att någpn ska veta om. Jag vill själv inte veta, Det är lättare att bara vara. Supa sig full och göra något dumt för då slipper man ju prata om sånt man inte vill prata om utan då leds samtalet om hur full man var och gud vad jag har gjort bort mig.

Det kanske helt enkelt är enklast så?