Jag satt och tänkte på en sak! det jobbigaste i ettförhållande är nog när det inte funkar. Med det menar jag, det spelar ingen roll hur mycket man älskar varandra. Ibland kan man bara inte vara tillsammans. Man funkar inte som par. Man bråkar och mår allämt dåligt med varandra men ingen vill göra slut för att man älskar varandra så mycket. Det måste ju vara skit. Och hur fan kan man gå vidare när man fortfarande älskar och leva tillsammans med någon men det helt enkelt inte går? hur kan man hitta styrkan som människa att verkligen inse snningen och må skit ett bra tag, hela tiden tänka på den människan, ta upp telefonen för att ringa men i sista sekunden låter bli? Bara för sin egen överlevnad. Det måste vara kasst!