Det behövs sägas

Robert, japp han ska jag skriva om nu, det blir säkert vidrigt töntigt. Men det gör inget:)

först när jag träffade robert var han den där snyggingen som jag vill få vantarna på, men tuff som jag är så gjorde jag ju det med stil. Spelade svårtflörtad, dryg men ändå med glimten i ögat. Om jag ska vara ärlig så blev jag kär i robert från första gång. jag var faktiskt kär men sa inte det till någon. Det skulle jag vara snyggt " jag är kär i en grabb jag har träffat en gång" och det är ju verkligen inte så likt mig. Jag är sån som hatar förhållanden. Va fan man hade ju hela livet framför sig, massa människor att utforska;) men när jag träffade robert så kändes allt så jävla rätt. och egentligen vill jag bara kasta mig in i förhållandet men jag var så jävla rädd. Va fan jag hade ju aldrig gjort detta förut? hur ska jag bete mig? tänk om han inte känner samma sak för mig? det resulterade i att jag nästan behandlade honom som ingeting så jag inte skulle bli sårad. och för en stund så slant jag med min dryga plan och bara flöt med i stunden och visade mina känslor och fick dom besvarade. Fan va bra det kändes! sen var det kört.

Och nu sitter jag här i våran lägenhet 1 år och 9 månader senare. Och jag kan ärligt talat säga att jag aldrig har ångrat en enda sekund tillsammans. inte ens dom dåliga för det är ju dom som oxå har bidragit med vad vi har i dag. Robert är den vackraste människan som jag nånsin har träffat eller känner. Han är verkligen något som man inte kan sätta fingret på. Och han förstår mig så jävla bra ibland bätter än mig själv. han vill mig aldrig illa, utan är verkligen genomgod. han är den människan som jag har berättat saker för som ingen annan på hela jorden vet. Saker som jag burit med mig i alla år och har tygnt mig. Och har inte vågat berätta för någon i rädslan för att bli dömd. Men robert gör inte de, han älskar mig ändå och det är det som är så jävla underbart. Underbart med en människa som inte dömmer mig, eller påpekar utan låter mig bara vara. Låta mig vara vidrig och göra dumma saker för att han älskar mig. det spelar ingen roll han låter mig vara fri, vara mig själv.

Robert är min bästa vän, han gör mig hel





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0